Ryska toyterriern som ras deltog i en hundutställning för första gången år 1874. Åtta hundar var anmälda. Revolutionen år 1905 inverkade hårt på aveln och uppfödning av de ryska hundraserna; den ryska toyterriern försvann helt som ras. Endast några individer överlevde den hårda tiden. Erfarna uppfödare var emellertid fortfarande intresserade av rasen och aveln fortsatte, även om landets gränser stängdes och på grund av den minimala hundmängden motsvarade endast ett fåtal hundar rastypen.
Rasens popularitet har inverkat märkbart också på hundarnas ökade mängd. Å andra sidan kan man påpeka att det föds endast 1-3 valpar, större kullar än det är relativt ovanliga. Under rasens sämsta tider fanns det städer i Ryssland utan en enda toyterrier. De korthåriga terrierna var dyra och svåra att hitta. E. F. Zharova tänkte också på detta när hon avlade fram den långhåriga varianten. De långhåriga kostade mindre och även vanligt folk kunde köpa dom. På så sätt säkrade man den snabba utspridningen av de långhåriga.
År 1958 föddes det av två korthåriga föräldrar en hanvalp, som hade starka prydnadshår på öron och benen. Förut hade man avlivat dessa avvikande valpar eller sålt dom billigt oregistrerade. Denna hane blev emellertid köpt av ryska toyterrier uppfödaren E. F. Zharova från Moskva. Mot tidigare handlingssätt fick Zharova registrerat valpen och döpte honom Chiki. När hon köpte valpen kunde Zharova nog inte gissa att Chiki blev stamfadern till Moskva dvärgterriern, den första registrerade hunden av den nya rasen.
Efter avelsarbetet fanns det två olika varianter som härstammade från samma grund, den korthåriga ryska toyterriern och den långhåriga Moskva dvärgterriern, döpt efter Zharovas hemstad Moskva. I rasens hemland kom den långhåriga varianten med i den ryska toyterrierns rasstandard 1966. Efter det har det alltså funnits en ras: den ryska toyterriern med kort- och långhårig variant, och namnet Moskva dvärgterrier försvann så småningom.
Den ryska toyterriern är en livlig och balanserad hund. Trots sin ringa storlek har den stark vilja och behöver tillräckligt med motion och aktivering samt god grundskolning.
Den ryska toyterriern har också alltid ljud. De första toyterrierna var en dörrklocka och råttfångare som var trogen vän åt sin ägare, uthållig, lite ätande och behövde lite utrymme. Aveln har lett till att rasen blivit mera sällskapshund, men har lätt för att skälla trots det. Den korthåriga och långhåriga varianten skiljer sig inte från varandra i fråga om lynne, utan skillnaderna är hundvisa.
Den ryska toyterrierns färgskala är vid. Standarden förbjuder helt vitt och helt svart päls samt fläckar och för stora vita områden i pälsen. Också för mycket eller för lite päls är fel. Toyterriens öron bör vara uppstående. Vikta öron godkänns men är inte önskvärda. Mankhöjden är 20-28 cm och vikten upp till 3 kg